1935

1955

1975

1995

Tago, Pandora, Atlantic
Tre förlag som fick stor betydelse under 80- och 90-talen.

Kulturtidskriften Galago startade 1980. Bakom stod en ideell förening, sedemera ombildad till förlaget Tago (1985). Galago var mångfacetterad och omfattade såväl litteratur som lyrik, konst, foto och så förstås tecknade serier!
Serierna i Galago producerades undantagslöst av unga svenska tecknare. Där fanns Lena Ackebo, Gunnar Lundkvist, Ulf Lundkvist och Joakim Pirinen. Dessutom kunde man i några av numren följa Charlie Christensens envetne förlorare Arne Anka.
De första åren var utgivningshastigheten mycket låg (vissa år kom bara ett enda nr!) men fr.o.m. 1987 kom man upp i 4 utgåvor/år. Formatet var halvtabloid med mellan 52 och 92 sidor per nummer.
Tidningen fick mycket stor betydelse då det gällde att lansera nya svenska serier. Man kan säga att Galago kom i exakt rätt tid - året innan hade Semic startat Svenska Serier och Ulf Lundkvists "Mannen med näsan" hade travat in i tidningen ETC. Nu hade intresset för svenskproducerade serier vuxit sig lagom stort för ytterligare en tidning.
Dessutom var Galago uthålligare än Svenska Serier. Tidningen fortsatte att utges fram till våren 1995 och hann med hela 43 utgåvor.

Efter Galagos nedläggning övergick Tago till enbart albumutgivning. 1996 återuppstod emellertid Galago igen, nu på Atlantic Förlag, omstöpt till vanligt serietidningsformat och berövad något av sin ursprungliga charm. Från 1998 tog Ordfront över utgivningen. Galago har numera formen av en serieantologi och utkommer 3 ggr/år.

När Magnum Comics lanserades år 1988 såg den på omslaget ut som en tvilling till Agent X9 och det låg sålunda nära till hands att avfärda även denna titel som ett plagiat. Innehållet bar dock en annan vittnesbörd! Visserligen fanns där Delta 99, som haft ett förflutet i Fantomen, samt Milton Caniffs Steve Canyon, en serieklassiker som många utgivare brukar vara tveksamma till pga dess politiska undertoner. Men det var nog inte dessa serier som drog läsare till tidningen, utan snarare de nykomlingar som presenterades! Till den sistnämnda kategorin hörde Hellblazer, en skräckserie som lanserats av det amerikanska DC-förlagets nystartade avdelning för vuxenserier - Vertigo. Serien tecknades förtjänstfullt av John Ridgway. Från Vertigo kom också Preacher, med ett ockult, religionsgrubblande grundtema. Bland nyheterna fanns vidare de kvinnliga äventyrerskorna Cat Claw och Axa, den spanska serien Hombre samt en lång rad andra tuffa bekantskaper! Tidningen existerade till 1997. 1993 utkom det första numret av Bizarro, en slags uppföljare till Larson med Piraros lätt absurda skämtteckningar som dragplåster. I tidningen fanns även serier som Doonesbury och Sigges lagun och emellanåt skymtade bidrag från svenska tecknare som t.ex. Cecilia Torudd. Det stora intresset kom dock snart att rikta sig mot Bud Graces serie Ernie. Serien debuterade i USA 1988 och kom till Sverige redan samma år i första numret av tidningen Larson. Ernies framgångar var inte omedelbara - Grace jobbar i en satirisk stil med bitvis ganska cynisk humor. Vid tiden för Bizarros lansering hade dock genombrottet börjat och tidningen döptes därför sedemera om till Bizarro med Ernie. Sedan 1996 är titeln enbart Ernie och utgivningen sköts nu av Egmont.

RSR Epix
Tidningen Epix började utges år 1984. Bakom satsningen stod bl.a. serieentusiasten Horst Schröder och syftet var att skapa en tidning som enbart innehöll vuxen- och kvalitetsserier.

Under de 8 år tidningen existerade kom den också att fyllas av gräddan av världens serieskapare. Där fanns bidrag av amerikanska ess som Robert Crumb, Will Eisner och Harvey Kurtzman samt europeiska pärlor skapade av bl.a. Gotlib, Hermann och Lauzier.
Format och sidantal kom att variera kraftigt under åren! Som mest omfattade tidningen hela 132 sidor, delvis i färg, och med limmad rygg.
Designen var väl utvecklad vilket inte minst de nyskapande och djärva omslagen vittnade om.
Dessvärre blev innehållet kanske lite väl "smalt" för en större grupp serietidningsköpare och tidningen lades ned i slutet av 1992.
Runt Epix växte såsmåningom förlaget RSR Epix ut med ett flertal tidningstitlar. Alla innehöll vuxenserier och i vissa fall väckte innehållet en häftig debatt om sex och våld i serier! Det hela gick så långt att vissa butikskjedjor bojkottade några av tidningarna!
Pox föddes några månader efter tidningen Epix och hade ett något enklare utförande än modertidningen. Utgivningen pågick till 1993.
1986 kom Elixir där även svenska serier publicerades, bl.a. Åke Forsmark och Joakim Lindengren. Tidningen lades ned år 1987 efter sammanlagt 18 utgivna nummer.
1986-90 utgav man Tung Metall där innehållet koncentrerades på science fiction-serier utförda av t.ex. Corben och Hermann.
Skämttidningen Brök utgavs åren 1988-91. Bland de medverkande fanns bl.a. Sergio Aragones, Basil Wolverton samt Joakim Lindengren.
Samurai (1988-92) samt Cobra (1991-92) bjöd på action i form av Manga-serier.

Övriga förlag
Även under perioden från 1980 och framåt så har det emellanåt förekommit att "udda" förlag slagit sig på serietidningsutgivning.
Bokförlaget Wahlströms satsade t.ex. på sportserier i tidningen Boing 1984-86. Albinsson & Sjöberg startade tidningen Mumin 1981 (överfördes till Atlantic två år senare) och Tidningshuset Lerum lanserade Serietidningen YPS i 12 nummer år 1982.
Da Capo AB kallade sig det förlag som stod bakom nylanseringen av Lilla Lotta 1986-87. Bakom namnet dolde sig bland andra Klas Danielsson, som senare startade Pandora.
År 1993 skedde en ovanlig comeback, både vad gäller förlag och tidningstitel. Plötsligt var nämligen Formatic Press tillbaka i branchen igen, nu med en ny version av den på 70-talet nedlagda Seriepressen! Initiativtagare till tidningen var serieentusiasten Roger Schaeder. Av Seriepressens ursprungliga serier fanns bara Krazy Kat och Sams Serie kvar, resten var en blandning av nyare och gamla (skämt)serier med Jan Romares Himlens Änglar, MacNellys J P Krax samt Cliff Sterretts Polly och Pär som bästa exempel. Nya Seriepressens lycka blev dock kort, den lades ned i början av år 1994 efter 11 utgivna nummer.

Serietidningskrisen
Sedan mitten av 80-talet har serietidningarna fått vidkännas kraftigt minskade upplagesiffror. Detta har resulterat i ökat samgående och en koncentration till i princip bara två större aktörer - Egmont och Schibstedt.
Därtill har förlagen sökt motverka nedgången genom att öka andelen repriser och förse tidningarna med bilagor i form av klistermärken, hockeybilder och allsköns bjäfs!
Jag tror knappast det är rätt väg att gå! Svenska serietidningar måste hitta sin publik genom att publicera bra serier, helt enkelt!! Använd gärna okonventionella metoder i marknadsföringen och låt de tryckta produkterna kompletteras av datamedia (gärna internet!), men låt inte dessa satsningar gå ut över serierna!

I den sista delen av Historiken tittar vi närmare på seriemarknaden som den ser ut idag, i slutet av 2010-talet.