|
Den debatt Fredric Wertham väckte i USA spred sig även till Sverige. Samma
år som Wertham publicerade sin "Seduction of the Innocent" utgav den svenska
psykiatern Nils Bejerot boken Barn - Serier - Samhälle.
Liksom Wertham hade Bejerot arbetat mycket med samhällets utslagna. Det är
uppenbart att Bejerot kände sig befryntad med sin amerikanska kollega och
han tvekade därför inte att dedicera sin bok direkt till Wertham.
Även de teorier som presenteras i boken bygger på
Werthams iakttagelser. Det handlar om att seriernas många våldsinslag
påverkar läsarna, ibland så till den grad att han/hon fullständigt
ballar ur och går ut och begår egna våldsdåd.
Precis som Wertham kryddar Bejerot sin framställning med faktafel. Den
amerikanske tecknaren Richard Outcault får t.ex. heta "Omcault" medan Dick
Tracys skapare Chester Gould benämns "Could"!Efter att någorlunda korrekt
redogjort för seriernas historia målar Bejerot upp bilden av serierna i
allmänhet och serietidningarna i synnerhet som en snabbt framväxande farsot,
främst i USA men även i europa och Sverige.
Bejerot går i genom serierna genre för genre. Flertalet avfärdas utan
pardon, men till Bejerots fördel måste sägas att han även anför positiva
exempel. Krazy Kat och Pogo betecknas t.ex. som "ypperliga" serier, präglade
av "genialitet".
Men det positiva är undantag:
|
 |
|
| |
| |
"De rosor vi hittills strött för de få goda serierna
kommer nu snabbt att vissna i skuggan av de myriader enfaldiga, dåliga,
kusliga och i många fall direkt hemska serier, som på senare år svämmat
över alla gränser(---)" |
|
Inte oväntat är det äventyrsserierna som Bejerot går hårdast åt.
Cowboygenren karaktäriseras som "stupida, brutala och sadistiska
gangsterserier i vildmarksmiljö"!
Andra äventyrsserier företräds av
amerikanska exempel. Måhända Nils Bejerot inte hittade något tillräckligt
avskräckande på hemmaplan!
Bejerot exemplifierar cowboyserierna med
bl.a. ovanstående bild
|
|
"Grötigt tecknad fantomserie" |
Precis som Wertham pekar Bejerot ut seriernas som
inspirationskälla för våldsdåd. Han citerar en nyhetsnotis ur Dagens
Nyheter om en flicka på Nya Zeeland som mördat sina föräldrar och drar
paralleller till en serieepisod (av okänt amerikanskt ursprung) med
liknande innehåll.
Även äventyrsserier byggda på klassisk litteratur
föraktas av Bejerot. "En samling våldsamma situationsbilder, löst
sammanfogade med några ord" är hans omdöme.
Därefter vidtar en
genomgång av serietidningsmarknaden 1954. Bejerot riktar även här sin
udd mot äventyrsserietidningarna. Läderlappen klassificeras således som
"en ovanligt grötigt tecknad fantomserie" och om Seriemagasinet heter
det att "magasinet är ett av de mest underhaltiga".
Genom att räkna våldsinslagen i seriemagasinen vinner Bejerot stöd för
sina teorier. Cowboy och Seriemagasinet är de klart våldsammaste
titlarna medan barntidningarna Tuff och Tuss och Mästerkatten (inte
oväntat) befinner sig i andra änden av skalan.
En totalsummering ger, enligt Bejerot, vid handen att seriemagasinen
under ett år presenterar 100 miljarder våldsskildringar! |
|
| |
|
| |
Att 50-talets seriemagasin (liksom
dagens) innehåller en stor andel våldsamheter är otvetydigt. Men det
anmärkningsvärda är att Bejerot i än mindre utsträckning än Wertham saknar bevis för sin huvudtes
- att serieläsandet skulle leda till ökat våld
i samhället. Bejerot värjer sig genom att hävda att "den ödestigra bristen
på fakta om verkan av vår tids mest spridda barnlitteratur beror framförallt
på att frågan är så ytterligt komplicerad och svår att angripa
vetenskapligt".
Bejerot avslutar genom att peka på de åtgärder mot tecknade serier som
vidtagits i olika länder. Inspirerad av amerikanska Comics Code Authority
talar han om ett "officiellt granskningsråd" vars uppgift skulle vara att:
- Granska och godkänna serieförläggarnas produkter. Granskningen skulle
vara frivillig och, om produkten godkändes, resultera i ett "garantimärke"
på tidningens omslag
- Sprida upplysning om icke-rekommendabel barnlitteratur
- Främja tillkomsten av goda serier och värdefull barnlitteratur
Den sista punkten visar att det också finns positiva inslag hos Bejerot.
I ett av bokens sista stycken lyfter han således parollen fram för
bättre serier och argumenterar för att statsmakterna bör ge ekonomiska
garantier till kvalitetsserier.
Problemet är dock att Bejerot, liksom Wertham, tycks okunnig om sitt ämne.
Han hävdar t.ex. på fullt allvar att läsfärdigheten skulle främjas om
pratbubblorna slopades till förmån för text under bilderna "på gammalt
europeiskt maner".
|
| |
Och till syvende och sist kommer brösttonerna fram igen. Till
serieproducenterna riktar han Strindbergs uppmaning "till en parasiterande
människogrupp":
"Ni har ingen annan rättvisa att kräva än att avskaffas!". |
| |
|
| |
|
 |
Nils Bejerot (1921-88) var en framstående socialforskare och
opinionsbildare, inte minst i narkotikafrågor.
Läs mer om honom och ta del av hans texter och föreläsningar på hemsidan
http://www.nilsbejerot.se/. |
| Vilka
konsekvenser fick 50-talets seriekritik på den svenska
serietidningsutgivningen? Läs mer om detta i nästa del av den här
artikelserien, som preliminärt kommer i januari.
|
|
| |
|
